Jag lärde mig något viktigt strax innan jag gick på semester. Någon diskuterade ett projekt som skulle kräva en massa hårdvara som i sin tur skulle vara rolig att sätta ihop. Jag ansåg att mängden materiel inte kunde försvaras för projeketets krav utan att man kanske kunde klara sig med en tredjedel så mycket materiel. Då tittade de andra i gruppen på mig med menande blickar. De visste naturligtvis att man kunde klara sig med betydligt mindre materiel. Den lärdom jag då fick mig till livs är att man kan dela in människor i två grupper; de som frågar "Varför?" och de som frågar "Varför inte?". "Gissa vilka det är som får saker att hända! Det kan låta som om frågan "Varför inte?" är negativ som bara letar efter anlednignar att låta bli att agera på förlaget. Detta är bara skenbart, frågan "Varför?" är ännu mera negativ. "Varför?" krväver en motivering till att till att börja med vilket kan låta sunt vid en första anblick. I längden leder tvånget att alltid motivera sitt agerande fullt ut förutsägbart och begränsande och stryper all kreativitet. "Varför inte?" sporrar fantasi och infallsrikedom till att utförska de verkliga begränsningarna. Människor som frågar "Varför?" hade aldrig ställt en människa på månen.
Kommentera gärna och du har något att säga om artikeln.
