Jag hörde precis på Ekot i Sveriges Radio ska börja bevaka bloggar i en speciell bloggkrönika på lördagar. (Jag har ännu inte hittat något om detta på nätet.)
Uppdatering 20050908: På ekots hemsida kan man nu läsa:
Lördag 10 september är det premiär för Bloggkrönikan i Ekot. Hör den i Lunchekot eller läs och lyssna på webben.
Varför har jag inte upptäckt knuff.se tidigare? En sajt som indexerar bloggar och gör resultatet sökbart borde vara användbar.
Det här är ett senkommet svar på kommentarer till ett tidigare inlägg.
Ola skriver i sin kommentar att "CD-skivan göra *samma sak* som vaxrullen - fast bättre, med fler funktioner - men *utan* att urprungsfunktionen försvinner" som svar på att jag hävdat att cd-skivan via vinyl-diton trängt ut vaxrullar. Vi talar helt enkelt om olika saker. Om jag hängt på "som medium för inspelad ljud" kanske det hade blivit klarare varför vi argumenterar förbi varandra i det här fallet. Jag tror inte att Ola vill påstä annorlunda än att vaxrullen trängts så långt att de flesta knappt vet vad en vaxrulle är och jag vill inte påstå att cd-skivan trängt ut inspelat ljud.
Jag är själv ingen kommunikationsexpert men jag känner en viss oro för vad konsekvensen av att inget "media" (i betydelsen Ola menar) någonsin trängt ut ett annat måste bli. Jag börjar i en annan ände. Ursäkta den långrandiga diskussionen men jag känner att det är viktigt att reda ut begreppen för mig själv. Det centrala i all kommunikation är själva meddelandet för utan meddelande blir det helt enkelt ingen kommunikation. Det krävs även (minst) en avsändare och (minst) en mottagare av meddelandet för att kommunikation ska "uppstå". De inblandade i kommunikationen behöver inte vara människor men låt mig för enkelhets skull begränsa mig till sådana fall.
Människor har i alla tider kommunicerat med varandra på olika sätt. Det har skett med alltifrån att uttrycka sitt ogillande genom att slå varandra i huvudet med klubbor till kvantkryterad datatrafik i fiber och länge har ett stort mål då man vidareutvecklat kommunikationsverktyg varit att nå fler mottagare med samma meddelande. Vill man dra det sin spets kan man kanske säga att atombomben kan ses som den yttersta förfiningen av klubban för att nå många med meddelandet "Jag/Vi gillar er inte!". Medan de flesta är mottagliga för fysiskt våld är det en helt annan sak med talade och skrivna språk. De förutsätter att både avsändaren och mottagaren är sofistikerade nog att kunna uttrycka respektive tolka meddelandet som ska överföras på samma språk. I det talade eller akustiskt överförda språket är ljudstyrka och repetetion sätt att nå många avsändare med ett budskap. Med skrivet språk är det en annan sak, där krävs en särskild bildningsnivå av mottagaren för att denne ska kunna ta emot och tolka meddelandet. Vad hade Gutenbergs massproducerade tycksaker tjänat till om ingen kunnat läsa dem? Med tryckpressen och en grupp av läskunniga mottagare kunde sedan revolutionen inträffa. En person kunde nå ut till många med ett oförvanskat meddelande. Efter tryckpressen är situationen sådan att ett fåtal med tillgång till rätt teknik kan nå ut till ett ökande antal läskunniga mottagare. Det som händer nu med internet är att ett ökande antal avsändare med någon slags meddelande (jag skriver inte budskap) och tillgång till internet börjar ha möjlighet nå ut till alla som har tillgång till ett ökande antal mottagare med tillgång till internet och med kunskaper i något av det språk som avsändaren meddelar sig i. Eftersom engelska är det mer eller mindre officiella språket på internet och eftersom därmed troligen majoriteten av alla internetanvändare kan engelska i någon utsträckning och internet sprider sig så att det inte är otroligt att de flesta människor på jorden har tillgång till det på samma sätt som de har tillgång till telefon idag betyder det att alla kommer att ha kanalen att nå alla med alla buskap. Men det slutar inte där.
Ola argumentaterar med sin definition av "medier":
Inget nytt medium har någonsin ersatt ett gammalt.
Jag kan följa med i hans argument om att Farinelli (bilden överst) som ursprungligen spelades in på vaxrulle antagligen både förts över till både stenkaka, vinyl, CD-skiva och minnepinne. Jag har försökt komma på exempel på den här typen av medier som försvunnit men de är av naturen svåra att komma på eftersom de inte finns längre. Känslor, priser, lagar, kungörelser, predikningar, musik, litteratur och vetenskapliga resultat har funnits länge och kommer finnas kvar. Våld, makt och transporter av energi, gods och människor likaså. I någon bemärkelse finns de alla kvar medan deras mer fysiska överförare förändras och avlöser varandra. Frågan är egentligen inte om några medier trängs undan utan snarare om några nya alls tillkommer. Troligen inte, men de hittar hela tiden nya former att nå sina mottagare och det tillkommer hela tiden nya kategorier av tidigare "medier" på samma sätt som haiku är en kategori av poesi och internet-bandbredd är en kategori av bandbredd som inte alls egentligen har något med internet att göra.
Som grädde på moset kommunicerar vi med alla en allt större dela av tiden. Vi mobloggar, telefonerar, podcastar och vidcastar och mailar, överalltifrån, hela tiden och för att hinna ta in mer och mer information är vis tändigt uppkopplade med PDA, 3G, radio och så vidare. Nästa steg är en rss-läsare i glasögonen som uppdaterar vid minsta nyhet.
Vad blir då resultatet av det här? I ovaståenden finns inga moterkande krafter till att utvecklingen kommer att sluta först när alla kommer att nå alla med alla tänkbara budskap hela tiden. Vad blir summan egentligen? Svaret är enkelt: Vitt brus. När allt sänds samtidigt över hela spektrat kan inte ett meddelande skiljas från ett annat. Ingen kan tyda vad någon annan vill säga. Bygger vi alltså Babels torn?
Panta rei communis - Allt flyter ihop.
[Min farbror]
Det här inlägget skulle egentligen finnas som svar på en kommentar på Klocklös i Tiden men det blev alldeles för långt. Jag hoppas att Mats fölåter mig för att jag skiver det här. Here goes:
Jag ber så mycket om ursäkt men jag är så trött på att det klagas på att bloggare bara skriver om vad de äter till frukost och var deras hundar kräks. Det är sant att det är så, men det fina med bloggar är att bland alla skulorna finns pärlor och inte nog med det, pärlorna kommer att vaskas fram genom google-ranking och en rikedom av länkar. Därför är den enda roll som sluta-röka-bloggar och krönikör-bloggar att de sprider blogg-evangeliet till en bredare publig utan att egentligen späda ut bloggarna. Pärlorna kommer fram i alla fall. Vem vet, några kanske hittar bra till några bra bloggar genom att titta in på Linda Skugges blogg och sedan surfa vidare. Du har rätt i att de bloggar som fått störst uppmärksamhet på sistone är det man kan kalla drakbloggarna och proffstyckare men för oss som redan befinner oss i gemenskapen av bloggare spelar detta mindre roll. Johan Norbergs, Dick Erixons tas på alldeles för stort allvar och Linda Skugges och sluta-röka-bloggen på alldeles för litet för att gå under det som egentligen jag kallar bloggar. Peter Lindberg på Tesugen.com har en definition av bloggar som jag börjar gilla mer och mer, nämligen att
"[d]et som gör en webbsida till en blogg är att den är en del av bloggosfären."
Johan Norberg deltar knappast alls i bloggosfären, i alla fall har inte jag märkt av honom och det gör knappast Dick Erixon heller. De deltar på bloggforum som coverboys för mediet men egentligen kunde de sprida sina åsikter på i form av et nyhetsbrev liksom Carl Bildt gjorde på 90-talet. Expressen- och AB-bloggarna blir mer en gratisutgåva av det vanliga babblet i kvällspressen men de är förvisso "samma gamla proffstyckare" som alltid har tid och plats i medierna. Frågan är om någon tar dem på allvar. När jag läser ett inlägg på No Illusions, P-blog, Yukio, Deeva, Staionsvakt, En textmissbrukares bekännelser, Annica Tiger, hakank eller Hacke snackar så är det ofta för att jag har respekt för och någon slags relation till de som skriver. Det har jag inte till Linda Skugge eller till Johan Norberg, om dessa har jag bara fördomar. De blir på sin höjd någon att kommentera, inte någon att kommunicera med.
När jag skummade igenom din artikel, (jo jag skummade den, förlåt förlåt,) antog jag att den innhäll det jag trodde nämligen det gamla vanliga klagandet på att bloggar inte har något att tillföra och rubriken efterkom mina fördomar.
Ponera möjligheten att bloggar inte vill tillföra något, att de som skriver till stösta delen gör det för sitt höga nöjes skull eller bara för att "bli lästa" eller bara för att få uttrycka sin mening för den som kanske tycker likadant eller är intresserad, inte för att påverka. Då kan de vanliga tyckarna skrika sig hesa samtidigt som de sprider sin energi till ett nytt medium. Det betyder kanske inte alldeles mycket för den vanlige bloggaren.
Du citerar dig själv i din kommentar med att "de etablerade redaktionerna gör klokt i at gå ut och leta nya röster och synpunkter därstädes". Jag håller med, i alla fall om de vill dra någon nytta av den kanal till gräsrötterna som bloggar faktiskt kan vara. Nu finns det en undersökning som visar att den typiske bloggaren är man, medelklass, strax över 30 och välutbildad. Det må vara sant men det säger absolut ingeting om de som inte är det och det är just det som är det fina med bloggar, även om de allra flesta kulorna i påsen är gröna betyder inte det att det inte finns några röda alls. Det gäller bara att leta upp dem.
Min blogg hade tidigare undertiteln "Snabbt och hårt om det som händer nu" något som numera är ersatt av "otyglad". När du skriver "jag undrar om en del läser klart artiklar innan de retar upp sig, jag" känner jag mig träffad och mina kommentarer på andra bloggar är om möjligt mindre underbyggda än mina inlägg. Jo, jag läste din artikel till slut men jag läste den kanske lite väl översiktligt och såg det jag ville se, men tack för den utförliga kommentaren likafullt. För mig är detta just en del av charmen med bloggar, det går fort och ibland blir det fel. Det blir mer hjärta än hjärna ibland och ibland betalar man dyrt för det.
Nu har detta hunnit bli en både för lång kommentar och ett för långt inlägg men en sak återstår:
Tackar som frågar. Jag är 33.
Den politiska polariseringen av samhällsdiskussionen på svenska bloggar har intresserat mig ett tag. Jag har funderat på varför i hela friden det knappt pågår några nyanserade debatter i den svenska bloggosfären. Terra Incognita har skrivit ett alldeles utmärkt inlägg om detta idag som verkligen belyser på fenomenet.
Det har skrivits en del om intressant.se:s test att låta läsarna betygsätta inläggen som pingats dit. Bland annat har Chadie och Bengt kritiserat uppdateringara.
Jag pingar inte själv intressant.se längre. Detta beror på att jag halst vill se att allt jag skriver är intressant på något sätt men tyvärr har en del av det jag skrivit inte ansetts "gott" nog för intressant.se. Jag har en viss förståelse för det men jag det känns lite olustigt att bedöma om det man skrivit är intressant eller inte och om man ska pinga eller ej.
Nu låter jag dig som läsare bestämma om ett inlägg är intressant eller inte. Under varje inlägg, tillsammans med kommentarer och trackbacks finns en möjlighet att "pinga" in inlägget till intressant.se genom att klicka på "intressant?" och sedan välja "skicka". Om läsaern även fyller i sin gravatar adress får den som pingar även "äran" av ha pingat in genom att denna/denna får sin gravatar på intressant.se tillsammans med inlägget.
Detta är ett mycket bättre upplägg tycker jag. Jag hoppas att Johan tycker detsamma.
Uppdatering: Redan efter mindre än en timme fanns det pokerspam på intressant. Därför kan man nu inte längre välja vad det ska stå i beskrivningen.
Det är något ruttet fel med RSS-feed:en till Annika Billströms blogg. Jag prenumererar på denna i Bloglines och i och för sig fungerar det fint att läsa inläggen där. Problemet kommer när man vill föjla en länk till hennes hemsida. Då hamnar man plötsligt på sblogg vilket förvånat mig.
Jag har nu skrivit till Bloglines och de har svarat:
It appears that the URL you mentioned in your previous message may
contain errors, preventing it from being displayed correctly. You can
check the validity of a feed by using http://feedvalidator.org/ or
http://rss.scripting.com.
OM man nu gör det och kollar feeden i feedvalidator får man upp tre fel men inget av dem har samband med det problemet jag har med feeden. I feedvalidator får man även upp själva feeden och ett snabbt öga på den ger orsaken till problemet. På rad fem står:
<link>http://www.sblogg.se/</link>Aha! nite konstigt att man kommer till sblogg när man klickar på länkar i Annikas blogg på bloglines. Frågan är vad Annikas blogg och sblogg har gemensamt.
Förtydligande: Titeln ska vara skämtsam. En feed borde inte kunna suga på samma sätt som en dammsugare inte borde kunna blåsa.
Det här var dåligt Johan! Bara några få minuter efter att jag publicerat det här inlägget blev det markerat som "felaktigt" på intressant.se. Jag hann få en enda besökare via länken. Dennes ip-adress hörde till domänen tiscali.fr. I sammanhanget ska nämnas att alla kommentarer av Alicio på den här bloggen är gjorda från ip-adresser under tiscali.fr.
När jag e-postade till Johan fick jag det här svaret:
Jag deaktiverar alla inlägg som Alicio och Krigskrönikan skriver om varandra enligt sandlåderegeln. Din ping hängde med nu eftersom inlägget inte var mycket längre än pingen och dessutom mest var en länk vidare.
Det må vara så att det finns en uppgörelse, formell elle implicit, mellan Alicio och Thomas Lindström (på krigskrönikan) men den har i alla fall inte jag varit medveten om. Om det är så att Johan vill ta bort "pingar" står det honom fritt att göra så, men jag skulle i alla fall uppskatta att samtidigt få ett meddelande om att så skett och varför, i alla fall när det händer av första gången eller av en "ny" orsak.
Varför bryr jag mig så mycket om Alicio kan man fråga sig. Jo, för att hotet om eviga diskussioner med och "grava anklagelser av" Alicio får mig att dra mig från att skriva om vissa teman. Det hatar jag. Uppenbarligen var det här ett sådant ämne. Jag tror dessutom inte att jag är ensam om att tveka inför att skriva vissa saker.
